|
Recension, Jazztidningen Lira
Johanna Olsson
Blue forest
BIOL Produktion
Hennes namn har väl inte blivit så välkänt men Blue forest
är faktiskt Johanna Olssons sjätte album. Vilket man hör
eller anar genast hon börjar sjunga: säkert men bestämt, liksom självklart, med
bra kontroll över såväl ord som toner.
Repertoaren är stursk: nytt, eget material omväxlande
med sånger och musik av till exempel Tom Waits/Kathleen
Brennan, Michel Legrand och Bill Evans. Hon lyckas dessutom, i alla fall den här
lyssnaren satt aldrig och längtade
efter fler standardlåtar och färre egna sånger. Till det nya materialet har hon
själv skrivit texterna och Arne Olsson
komponerat musiken.
Jag gillar hennes mjuka, innerliga (om)tolkningar av
Tom Waits-låtarna Barcarolle och I´m still here. Fast det är
Olssons-Olssons nya sånger som lovar ännu mer inför framtiden. Lyrik och musik
vävs ihop – ja, smeks om och
kring varann – redan i första spåret, Illusions (Blue forest), och fortsätter
likadant och bra i ytterligare sex egna spår.
Fler favoriter: Limbo motion (Tellus samba), som inleds av Inge Petterssons
brusande sax, Another perspective (
Giant waltz), där Torbjörn Brorson byter till hammond, och Round trip to Oslo
(New life), som börjar med Stefan
Tesslies melodiska bas. Raymond Karlsson, trummor, lägger diskreta rytmer och
Kjell Olsson, klarinett, gästar i ett
par låtar.
Johann Olsson sjunger lugnt och stilla med oftast bara
en lätt bris i rytmen, ibland något mer poängterade och
snabbare rytmer. Om- och eftertänksam sång, djupt inifrån, som om hon noga
begrundat orden och tonerna.
Torbjörn Brorson, med flygel och elpiano som huvudinstrument, är en lyhörd
ackompanjatör, väl samspelt med
såväl sångerskan som sångerna. Det enda jag kan sakna är lite mer egenart i
melodierna, då hade Lira gillarskylten
kommit fram.
Bengt Eriksson
Recension Orkesterjournalen nr 3 2009
Johanna Olsson
Blue forest
BIOL 42 / tid 53 min
Namnet Olsson dominerar med eftertryck denna produktion.
Johanna har för sin fjärde skiva tagit till hjälp en annan
Olsson, Arne som komponerat inte mindre än nio av de tretton melodierna och till
dessa har Johanna skrivit texterna.
Arne var med om att starta tradjazzbandet Vieux Carré och orkestern Pax en gång
i tidernas begynnelse, och har
sedermera skrivit för otaliga radio- och TV-produktioner och hans sångbara
kompositioner präglas av finurliga melodiska vändningar och oväntade harmoniska växlingar. Johannas texter är
filosofiska och reflekterar på ett personligt
sätt vardagstillvarons glädjeämnen och förtretligheter. Den instrumentala
inramningen runt Johannas stämma är både
diskret och påpasslig med Inge Peterssons sax-¨och klarinettfills som en extra
krydda. Men det finns ju andra låtskrivare än Arne Olsson: Tom Waits, Bill Evans, Nils Lindberg, Michel Legrand
och Carl Fischer, vars kompositioner ges respektfulla och ömsinta tolkningar på cd:n. Vad gäller tempon håller
man sig huvudsakligen till ballad och
medium, plus en och annan lättsamba. The Olssons har här producerat en cd som
kan sägas vara småsvängig åt det lågmälda hållet.
Per Wikén
RECENSION ur
Orkesterjournalen i feb nr: 2-3, 2004
|
SÅNG SOM ÖVERTYGAR JOHANNA OLSSON "The music never ends"
Alice - Mr Lucky - Little boy lost - Walk on by - I´m not alone - I remember
-
You make me feel brand new - No more blues - Twisted - How do you keep the
music playing? - Time
JOHANNA OLSSON VO, INGE PETERSSON S, TORBJÖRN BRORSON P, STEFAN TESSLIE
KB,
FRANK ANDERSSON DR
Inspelad i Munka Ljungby 25 och 26 oktober 2003 (Biol 22/ www.BIOL.NU, TID 46
MIN)
|
Johanna Olsson är
en för mig helt obekant sångerska. Biografiska fakta säger att hon är född i
Ängelholm men numera bosatt i Hjärnarp. Det är bara att upptäcka Johanna
Olsson, för hon
övertygar verkligen på den nya cdn. Hon har ingen expansiv eller omfångsrik
röst, men den är
karaktärsfull. Hon sjunger sällan långa toner, utan klipper liksom av dem.
Här finns ett lågmält
tilltal som jag tycker mycket om. Och hon blir aldrig inställsam eller
koketterande - inget kuttrande!
Det tackar vi alldeles särskilt för.
Bakom sig har hon en riktigt fin kompgrupp med två förnämliga solister:
pianisten Torbjörn Brorson
och saxofonisten Inge Petersson, båda verksamma i Tolvan Big Band. Man
framför mestadels stan-
dardlåtar, men sällan de vanligaste. En del har också plockats utanför
jazzens domäner, bland annat
ett par sånger av Tom Waits, vars musik tycks tas upp av allt fler
jazzsångare. Här gör Johanna
Olsson starka versioner av hans Alice och Time.
Tidigare har Johanna Olsson gjort två skivor, bland annat med Olle
Adolphsons visor. Den skulle
jag vilja höra! (Jörgen Östberg) |
|
|
RECENSION ur
tidningen LJUSNAN 23 mars 2004
JAZZSÅNGERSKA MED PERSONLIG UTSTRÅLNING
Sång handlar det om denna gång i
jazzspalten. JOHANNA OLSSON som kommit med två CD på kort tid.
Med personlig utstrålning och för min del en oerhört angenäm överraskning.
En titt på Johanna Olssons hemsida berättar att hon är från Ängelholm
och att hon numera bor i Hjärnarp.
Hon har under de senaste två åren deltagit vid jazzfestivaler,
jazzklubbsarrangemang, i kyrkor och andra platser
i södra delen av landet där det förekommer underhållning i allmänhet och
jazzmusik i synnerhet.
Precis som vid dessa engagemang spelar Torbjörn Brorson, piano
och Stefan Tesslie, bas, bakom Johannas sång i den först utkomna, en trioskiva, och i den andra Johanna Olsson
Ensemble, tillkommer Inge Petersson, saxofon
och Frank Andersson, trummor. Samtliga utmärkta instrumentalister med
bra solospel och lyhört ackompanjemang
bakom Johannas sång.
Musikvalet i trioskivan EARLY
AUTUMN är gamla goda evergreens, ofta spelade i jazzsammanhang. Börjar
med All of me, en låt som tar hela swingvärlden i sin famn. Lika välkända är
latingungande Desafinado och de båda sprängfyllda, Fly me to the moon och Lullaby of the leaves. Stella
by starlight, som här fått lätt personlig prägel,
likaväl som i hög grad personliga It´s a raggy waltz, med enbart
basen bakom sången.
Bland ensembleskivan THE MUSIC
NEVER ENDS , något mer okända titlar och inte så ofta spelade,
tilltalar
Little boy lost, de båda gungande Walk on by och I remember
Bill, till stor del instrumentala Mr Lucky och
den
här skivans titlar, lätt latinska No more blues och rappa Twisted,
med bra sång och instrumental skicklighet.
Både musik och sång har fått mer
mognad i denna inspelning, som tillkommit cirka två år senare än ovannämnda
trioskiva. Johanna Olssons sångstil är lågmäld med försiktigt sansat och
charmfulltuttryck, som passar henne
mycket väl i nämnda titlar och speciellt i långsammare låtar. Som lätt
mollstämda och valsgungande vackra visan
Vem, Early autumn och känslofulla avslutningen av trioskivan
Speak low. Ensembleskivan inramas av Tom Waits
sköna Alice i inledningen
och avslutas med ännu en Tom Waits-
komposition, högtidligt och allvarligt sjungna Time.
Johanna Olsson har förutom dessa
två även utgivit en skiva med enbart visor av Olle Adolphson, som vi fått
smakprov på i ovan nämnda trioskiva. (Thord Ehnberg)
|
|
|
|